Kul att det fortfarande är folk som läser den här helvetesbloggen (den updateras aldrig och när jag väl vill skriva något fungerar det väldigt dåligt. Därav helvetesbloggen).
Tack, eller vad säger man?
Jag lägger in twitter här till höger eftersom jag inte har tid att uppdatera just nu.
Kanske finns det något som kan vara kul att läsa...

Och just.. Ha en bra midsommar!

Den här helgen..
Först ungefär 150 mil på 27 timmar, Borlänge-Sölvesborg-Stockholm-Borlänge.
Såg Aerosmith live på Sweden Rock, träffade och såg tydligen en och annan känd rocker, ett stopp på Arlanda, hem och fira studenter, ner till Stockholm igen, hem till Borlänge och snart ett tåg till Enköping för en veckas praktik på Ledningsregementet.
De där 150 milen är nog uppe i 215 mil när helgen är slut..
Jag har bilder, massor av bilder, men de kan jag inte lägga upp än på ett tag.
Det får bli senare.

Detaljer, roliga historier och sånt lär jag väl kanske också dela med mig av. Vad är det annars för mening att ni läser det här om ni inte får skratta åt lite elände?
Det får också bli senare.

Om man är disciplinerad skulle det nog funka rätt bra. Men det är inte jag..

Det är över sex månader sedan jag drillade på riktigt. Man får ju någon sorts abstinens när man slutar med något man hållt på med i elva år så idag kikade jag runt lite på youtube.

Jag går in på Seven eleven eftersom det är tio minuter kvar tills Roslagsbanan går.

Allting går upp och ner. Precis som tunnelbaneresenärer. Åtminstone som de som väljer att ta trappan.

Har haft mina täckbyxor på mig hela dagen och tänker fortsätta med det. Lätt värt!

"Är din tå krokig?" frågade Sabrina hjälpsamt......
Jag har fortfarande förbannat ont i foten. Det är plågsamt att gå och när jag väl går försöker jag göra det på enklast möjliga vis. Det innebär att jag går lika konstigt som en nybliven fotomodell i högklackat på is. Stelt och med små steg för att inte ramla, fortfarande med ett leende på läpparna.
Jag borde nog uppsöka en läkare.

...visa lite bilder som jag och Emma satt och kollade på nyss (alla kommer från Aquavillas hemsida). Vi kom på att vi har allt som behövs för att kunna flytta.
Vi har bestick, äggkoppar, glas, tallrikar, vattenkokare, kastruller, pajformer, stekpannor, täcken, kuddar, sängar, fåtöljer, tv, stereo, dvd, filmer, handdukar, mattor, och allt det där som man mest behöver.
Vi har allt utom någonstans att bo. På en sån här båt vill vi bo, här ska vi bo. Skickade ett mail idag och frågade vad den lilla stackars ensamma båten kan kosta. Hopas att det inte är alltför mycket!

Alla bilder är inte från samma husbåt men själva planlösningen är densamma.





Entréplan med kök och grejer.









Nedre plan med sovrum och sånt där.





























Köket på entréplan och en halvtrappa ner till matbordet. Skulle ju kunna ha typ tv och sånt där om man känner för det. Vi lär ju knappast behöva ett matbord för sex personer...

Bakom trappan finns sovrummet ovan. De andra två dörrarna går till tvättstuga respektive badrum.


Allt på en och samma husbåt. Jag älskar det. Det är fantastiskt. Jag dör lite varje gång jag tänker på att vi kanske inte kommer att ha råd med det här... Men än så länge - det man inte vet mår man inte dåligt av.

Jag och Emma sitter och kollar på en film med etiketten drama tillsammans med min familj.
Emma kollar på mig lite då och då för att ge mig missnöjda blickar.

S: Ja jag vet att det här kanske inte riktigt är din typ av film. Du är ju mer för komedier...
E: Ja! Och romantik.
S: Romantiska komedier...
E: ...och action såklart! Som kill bill.
S: Men vadå, så du menar att du aldrig kollar på sånahär filmer?
E: Dom är ju så djupa och jobbiga att se på...
S: Det kan väl hända men dom kan ju vara riktigt bra också.
Tystnad
E: Vadå, allvarligt? Du kollar alltså på sånt här ofta?!

Jag kan inte släppa det. Jag vill bo på en husbåt åtminstone en gång i mitt liv.
Helst i en Aquavilla, de är så fruktansvärt snygga!!

 

 

 

För två år sedan på Borlängebandens firmafest såg jag en kille jag tyckte var väldigt väldigt snygg. Det är han fortfarande konstaterades det igår. Skillnaden mot för två år sedan är att han vet vem jag är nu.
Sist hade han ingen aning...

Okej, det där med att jag inte gjorde vad Sara trodde att
jag gjorde i helgen var tydligen en lögn...
Crap!

Det är jobbigt när andra vet sanningen bättre än en själv!

Var till Romme idag med Daniel, Jesper och Tim. Det var trevligt men ååh så ont det gjorde i min ej så funktionabla fot. Nu vet jag också vad det var som hände med den.. Men det var jag för full för att fatta när det hände. Inte okej.

Sara var hit idag och jag blev försäkrad om att jag inte gjorde vad hon trodde att jag gjorde i helgen. Phew!
Emma var också här och tillsammans drack vi svartvinbärste och pratade på om helgen, minnena, luckorna och en massa annat man kan prata om. Det var mysigt.

En kul grej man kan göra innan nyår är att skriva ner en lista med punkter där man beskriver hur ens liv ser ut nästa nyår. En ännu roligare grej är att läsa den listan efter de där tolv månaderna.

Jag kan visa ett exempel på vad man skulle kunna skriva..
- Jag har hittat mitt livs kärlek
- Jag bor inte längre ensam (se ovan)
- Jag har jobbat, fått löneförhöjning och är nu på god väg till ekonomiskt oberoende
- Jag har köpt en ny bil
- Jag har slutat röka...
...och så vidare. Man får skriva precis vad man vill och precis hur mycket man vill.

Jag och Emma gjorde det i december 2007 och när vi läste dom ett år senare var det i alla fall några saker som stämde som stämde. Jag tyckte att det var jätteroligt men Emma ville inte göra någon ny lista för 2009. I år har vi alltså inga listor att läsa, däremot skrev vi nya idag som vi får läsa om ett år. Längtar redan tills vi får läsa dom där och jämföra med hur det egentligen ligger till.

Jag har mystiskt ont i ena foten. Har ingen aning om vad som har hänt faktiskt. Om jag står på tå får jag sendrag och det är ju inte så skönt.
Att stå på tå är nämligen en vital rörelse för oss som är runt 160 centimeter så jag hoppas att det går över snart. Det är lite svårt att nå saker som är högt upp när man är så kort som jag.

Romme idag med Daniel, Tim och Jesper. Det blir bra.

"Vi ses på stan vid elva i morrn" sa vi.
Klockan elva ringer en hes Emma och börjar be om ursäkt för att hon inte är vaken. Innan hade hon skickat ett sms där hon skrev "[...]jag hoppas att du inte är på stan redan?!". Ingen fara. Ingen fara alls faktiskt. Själv ligger jag kvar under mitt stora duntäcke i den varma sängen.
"Vi ses på stan klockan ett" sa vi.
Vi får se hur det går den här gången...

Vi vaknade vid 11, käkade frukost framför pippi långstrump på de sju haven, bytte paket vid halv ett, bytte fortfarande paket vid halv två, gjorde inte många knop fram till kalle, kollade på kalle, åkte till farmor och farfar i skensta vid halv sex, bytte paket med kusinerna och alla som var där, åkte till kusinerna på sunnanö vid halv nio, åkte till mormor och morfar i tronsjö vid tio, bytte paket igen, åkte hem till morin och gruckel, bytte paket, sov.

Pappa fick en guitalele i julklapp av Håkan på Musikcenter. Det är som en ukulele fast med sex strängar istället för fyra, precis som en mini gitarr alltså. När vi öppnat paket med familjen satt han och spelade väldigt länge.




På kvällen när vi kom hem från julklappsturnén blev toaletten väldigt upptagen. Bakom den låsta dörren hördes en nöjd familjemedlem sitta och skita, spelandes på sin guitalele. Det är jul i Gruckelby...

- Nu vill jag att det ska blöda riktigt mycket, säger hon och tillägger snabbt,
- Eller alltså, nu lät jag ju som en psykopat eller nåt. Men saken är den att det är bra om det blöder. Då är det som det ska.

Det blödde riktigt mycket tillslut och hon var nöjd. Jag också eftersom det tydligen var jättebra.

Var till Romme Alpin med Daniel idag också. Riktigt härligt var det! När man var nere vid liften sken solen och snön från snökanonerna syntes som små rökmoln här och där längre upp i backen.
När man kom en bit upp så såg man absolut ingenting eftersom det var så mycket snörök. Man såg inte ens liftkorgen framför. Det enda man såg var linan som gick från korgen vi satt i som försvann ut i den vita röken. Då och då mötte man en korg som var på väg ner som kom fram ur röken för att sedan försvinna. Det var som om det var kväll och solen var på väg ner.