Dan efter dan...

 

 

 


Två år har gått

För två år sedan på Borlängebandens firmafest såg jag en kille jag tyckte var väldigt väldigt snygg. Det är han fortfarande konstaterades det igår. Skillnaden mot för två år sedan är att han vet vem jag är nu.
Sist hade han ingen aning...

När sanningen suddas ut

Okej, det där med att jag inte gjorde vad Sara trodde att
jag gjorde i helgen var tydligen en lögn...
Crap!

Det är jobbigt när andra vet sanningen bättre än en själv!

Romme, Gruckel och 2010

Var till Romme idag med Daniel, Jesper och Tim. Det var trevligt men ååh så ont det gjorde i min ej så funktionabla fot. Nu vet jag också vad det var som hände med den.. Men det var jag för full för att fatta när det hände. Inte okej.

Sara var hit idag och jag blev försäkrad om att jag inte gjorde vad hon trodde att jag gjorde i helgen. Phew!
Emma var också här och tillsammans drack vi svartvinbärste och pratade på om helgen, minnena, luckorna och en massa annat man kan prata om. Det var mysigt.

En kul grej man kan göra innan nyår är att skriva ner en lista med punkter där man beskriver hur ens liv ser ut nästa nyår. En ännu roligare grej är att läsa den listan efter de där tolv månaderna.

Jag kan visa ett exempel på vad man skulle kunna skriva..
- Jag har hittat mitt livs kärlek
- Jag bor inte längre ensam (se ovan)
- Jag har jobbat, fått löneförhöjning och är nu på god väg till ekonomiskt oberoende
- Jag har köpt en ny bil
- Jag har slutat röka...
...och så vidare. Man får skriva precis vad man vill och precis hur mycket man vill.

Jag och Emma gjorde det i december 2007 och när vi läste dom ett år senare var det i alla fall några saker som stämde som stämde. Jag tyckte att det var jätteroligt men Emma ville inte göra någon ny lista för 2009. I år har vi alltså inga listor att läsa, däremot skrev vi nya idag som vi får läsa om ett år. Längtar redan tills vi får läsa dom där och jämföra med hur det egentligen ligger till.


En vital rörelse

Jag har mystiskt ont i ena foten. Har ingen aning om vad som har hänt faktiskt. Om jag står på tå får jag sendrag och det är ju inte så skönt.
Att stå på tå är nämligen en vital rörelse för oss som är runt 160 centimeter så jag hoppas att det går över snart. Det är lite svårt att nå saker som är högt upp när man är så kort som jag.

Romme idag med Daniel, Tim och Jesper. Det blir bra.

Mellandagsrea

"Vi ses på stan vid elva i morrn" sa vi.
Klockan elva ringer en hes Emma och börjar be om ursäkt för att hon inte är vaken. Innan hade hon skickat ett sms där hon skrev "[...]jag hoppas att du inte är på stan redan?!". Ingen fara. Ingen fara alls faktiskt. Själv ligger jag kvar under mitt stora duntäcke i den varma sängen.
"Vi ses på stan klockan ett" sa vi.
Vi får se hur det går den här gången...

Den där helgen i de där fjällen







Foto: Daniel Bojfeldt, januari 2009

En lugn jul

Vi vaknade vid 11, käkade frukost framför pippi långstrump på de sju haven, bytte paket vid halv ett, bytte fortfarande paket vid halv två, gjorde inte många knop fram till kalle, kollade på kalle, åkte till farmor och farfar i skensta vid halv sex, bytte paket med kusinerna och alla som var där, åkte till kusinerna på sunnanö vid halv nio, åkte till mormor och morfar i tronsjö vid tio, bytte paket igen, åkte hem till morin och gruckel, bytte paket, sov.

Pappa fick en guitalele i julklapp av Håkan på Musikcenter. Det är som en ukulele fast med sex strängar istället för fyra, precis som en mini gitarr alltså. När vi öppnat paket med familjen satt han och spelade väldigt länge.




På kvällen när vi kom hem från julklappsturnén blev toaletten väldigt upptagen. Bakom den låsta dörren hördes en nöjd familjemedlem sitta och skita, spelandes på sin guitalele. Det är jul i Gruckelby...

Premiär

Var hos tandläkaren idag för att kolla upp den där visdomstanden som gör så förbannat ont. Tandläkaren gräver runt lite i munnen och petar med en vass sak. Hon tycker att det ska blöda mer än vad det gör.

- Nu vill jag att det ska blöda riktigt mycket, säger hon och tillägger snabbt,
- Eller alltså, nu lät jag ju som en psykopat eller nåt. Men saken är den att det är bra om det blöder. Då är det som det ska.

Det blödde riktigt mycket tillslut och hon var nöjd. Jag också eftersom det tydligen var jättebra.

Var till Romme Alpin med Daniel idag också. Riktigt härligt var det! När man var nere vid liften sken solen och snön från snökanonerna syntes som små rökmoln här och där längre upp i backen.
När man kom en bit upp så såg man absolut ingenting eftersom det var så mycket snörök. Man såg inte ens liftkorgen framför. Det enda man såg var linan som gick från korgen vi satt i som försvann ut i den vita röken. Då och då mötte man en korg som var på väg ner som kom fram ur röken för att sedan försvinna. Det var som om det var kväll och solen var på väg ner.
Man såg inte mycket den första biten av backen, men efter ett tag blev röken tunnare och man såg skogen mitt emot. Sen kom man ner sista biten och då sken solen igen. Det var som två olika världar och det var vackert. Riktigt vackert.














Lite väl..

Okej man ska kanske inte bli så irriterad när folk inte svarar. Det kan faktiskt visa sig att personerna man söker är riktigt trevliga och riktigt hjälpsamma. Så var det i alla fall idag och det gillar vi. Fast det kanske mest beror på att de jag pratade med nu under förmiddagen fick prata om sig själva. Folk gillar ju sånt har man märkt.
Jag fick till och med en bild på en kille. Fantastiskt!

Men svara då!

Att det ska vara så svårt att få tag på folk.
De fraser jag hört mest nu under morgonen är:

Personen ni söker är på tjänsteärende och återkommer klockan...
Personen ni söker är på tjänsteresa och återkommer den...
Personen ni söker har semester och återkommer den...
Personen ni söker kan inte svara just nu, spela in ditt meddelande efter tonen...

Jag blir galen!

Korrekt

Tack Owetz och Gabriella för en rolig kväll med god mat, gott sällskap och ännu en upplevelse!


Regina Spektor spelade på Cirkus igår. Hennes röst låter precis som på skivan. Alla små uppgångar till falsett, mjuka viskningar och skrikande toner som tillsammans gör låtarna levande gör att det blir för korrekt när varken hon eller bandet leker fram musiken. Jag har visserligen inte lyssnat alltför mycket på skivan och kan därför inte låtarna utan och innan. Men det lät som att ”det här är låten, då spelar vi den som den ska vara”. Med noll improvisation känns det som att det blir lite tråkigt, även om det musikaliskt sett är jättebra framfört. Publikkontakten var inte heller den bästa, ett tack och ett stort leende efter varje låt. Inget mellansnack, bara musik.

Regina Spektor är väldigt musikalisk och har absolut inga fel på simultanförmågan. I en av låtarna spelade hon piano, cajon och sjöng samtidigt! Riktigt bra faktiskt. (För er som inte vet vad en cajon är, det är en låda man trummar på). Hon spelade även gitarr på nån låt och synth på några andra men mest höll hon sig till pianot.

Om man ska betygsätta den här upplevelsen får den en trea (på en skala från ett till fem). Det var inte ultimat men samtidigt var det intressant att se någon som är så musikalisk framföra sina låtar på ett så tråkigt sätt utan att det blev värdelöst.



Bredvid mig stod ett jättegulligt par och kramades hela konserten. Båda var killar.

Lite längre bort stod ett par och hånglade lite då och då. Båda var tjejer.

Det är snyggt!


Glömda ord

Tri vänner kan du få bjuda med dig om du vinner...
Hon gjorde inga vad hon skulle...

Jag älskar åländska, man blir så glad av det.
En annan grej jag tänkt på att man blir väldigt glad över, för det mesta i alla fall, är att festa. Det är löjligt vad lättroade människor är. Man intar alkoholhaltiga drycker som rör om lite i huvudet samtidigt som man träffar trevliga människor och rör på kroppen till musik. Det är så simpelt och så kul. Hur är det möjligt?

Sabrina ljuger som ett troll. Det är sant!
Men hon är i alla fall så pass ärlig att hon erkänner det efter varje gång. Sjukt roligt, jag skrattar varje gång jag tänker på det.
– Åh Burger King! Där har jag sökt jobb en gång..
Efter en stunds tystnad utbrister hon, väldigt förvånad,
– Nej fan! Jag ljög, jag har inte alls sökt jobb där. Ansökningstiden gick ut och man var tvungen att söka på internet. Varför ljög jag om det för?
Jag kan berätta att det inte var första gången hon ljög den kvällen vi konstaterade detta fenomen.


Kewl!

RSS 2.0