Farmor och farfar ska sälja fjällstugan. Därför bestämde jag och Daniel (min kusin) att vi borde åka upp en sista gång innan den är såld. Resan börjar NU.

 

Jag hade aldrig ätit det på riktigt innan, skalat den själv och allt det där. Men efter en middag hos mormor och morfar har jag lyckats skala, äta och känt hur det smakar. Annars har jag bara ätit det i färdiga sallader från tågstationen eller från nån konservburk när jag gjort skaldjursgryta. Vissa delar var godare än andra om jag säger så.
Överlägset bäst: klor och ben.

Mormor hade bjudit dit mamma, mig och två av hennes väninnor. Innan vi sätter oss vid bordet säger morfar att han och mormor kan sitta vid varsin gavel av bordet.
- Ja det är nog lika bra. Ni kan väl inte hålla er ifrån varandra, ni kommer bara hångla, konstaterar en av väninnorna.
Inget konstigt med det förutom att jag aldrig hört någon över 75 säga ordet hångla. Inte heller har jag sett äldre människor fnissa som tonåringar. Inte som den här gången i alla fall..
Det var fint.

Kul grej:
Mormor åt sin första banan med skalet på.
"Jag visste väl inte hur man skulle äta en sån.. Tyckte väl att det smakade lite konstigt. Men det var ju tydligen den exotiska smak som folk pratat om så vad skulle jag tro? Det var ju uppenbarligen så bananer smakade."

Some pets beg better than others - Chuck Ingwersen, 2009

Hittade en rätt kul grej i min inkorg. Hundar och katter är ju väldigt olika och här beskrivs bådas sätt att se på livet som husdjur. Om du inte orkar läsa finns det att lyssna på här (från Rix morgonzoo) eller utan skratt här (som en film).

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Hittade gamla msn-konversationer när jag kollade runt på servern. Brukade tydligen spara dom på min gamla dator.. Älskar att man skrev dejj istället för dej eller dig!
Några av loggarna var riktigt gamla. Väldigt många minnen kom tillbaka och det var ju rätt kul att se hur man resonerade i olika frågor.
Här är en favorit.

En gång skulle jag och Sabrina vara coola starta ett nytt gäng eftersom vårt gamla splittrades på grund av svartsjuka och annat.
Våra kriterier för det nya gänget var:
- Det måste vara minst fyra personer men helst fem. Annars kan det bli tråkigt.
- Två av dom borde vara killar, det blir så mycket bråk om det bara är tjejer. Det måste vara två killar för att en kille säkert skulle tycka det blev tråkigt tillslut om resten var tjejer.
- Killarna ska vara shyssta, helst snygga också.

En natt byter mannen om och går ut för att fixa en trasig slang vid poolen. Han sover. Frun kommer ut och frågar vad han gör samtidigt som hon lägger en hand på hans axel. Hon är väldigt van vid att hennes man går i sömnen, det har han gjort sedan de träffades. Mannen blir ursinnig när han känner handen på axeln och hugger henne med kniven han håller i. Inte bara en utan 44 gånger. Efter det dränker han henne i poolen.
En granne som sett alltihop ringer polisen.

Såg ett program idag om folk som går i sömnen. Tydligen så behöver inte det man gör i drömmen hänga ihop med vad man gör när man är uppe och går. Men ibland blir det fel sa dom.
Vanligtvis har man en spärr som gör att man inte lever ut sina drömar när man är i REM-stadiet, alltså att man till exempel inte pissar på riktigt när man drömmer att man gör det.

Programmet handlade om hur man försöker lösa fall där folk som begått brott hävdar att de gått i sömnen. I det fallet jag såg, där en man mördade sin fru, gjorde de en massa sömntester på mannen och de konstaterade att han passade i den kategorin som ibland saknade spärren i REM-stadiet.
Sjukt läskigt ju!
Nu fick man aldrig veta om han åkte dit för det eller om han fick gå fri, men ändå. Tänk att kunna mörda en person och kunna skylla på att man gick i sömnen..






"Så du gick i sömnen? Men stackare! Det är lugnt, det är inte ditt fel. Måste kännas jobbigt att ha mördat sin fru sådär. Ni som varit gifta så länge.. Vill du prata om det?"

Såg en film om Joan Jett (hört I love rock n' roll?) och hennes band The Runaways nyss. Den var rätt bra faktiskt, en sjua skulle jag nog kunna säga. Här är trailern.



En del låtar som var med hade jag hört förut men det var några jag aldrig hört som var riktigt bra. Inte bara Runaways-låtar, utan även resten av soundtracket. En grej jag blev lite förvånad över är hur likt de fått till rollbesättningen...










The Runaways, 1976




















"The Runaways", 2010

Långt borta hörs min telefon. Jag förstår inte om det är väckarklockan eller om det är någon som ringer. Är det en dröm?
Efter ett tag vaknar jag och ser displayen som lyser upp en bit av sängen. En välbekant bild visas, det ringer. Jag funderar ett tag. Svarar.

HEJ. Vad gör du?
Eeh, sover..
Okej, nice!
Mm.. Är ni på väg hem från krogen eller?
Aa vi är på väg till Burger King nu.

Typ tio minuter senare in i samtalet, efter ett antal JAG SAKNAR DIG och lite allsång, har de tillslut kommit in på Burger King och det låter väldigt mycket.

Du, hur länge blir du vaken?
Alltså jag ligger och sover, antagligen inte så länge..
Va?! Men ååh jag som vill prata med dig ju. Här låter det för mycket.
Jo.. Men..
Fint! Då ringer jag dig om en halvtimme.

Det var på tv:n till höger jag och Emma plöjde första säsongen av 24, mitt i sommaren med neddragna rullgardiner. Jag beställde massor av skivor och filmer från Ginza, hade idolbilder på väggarna.
Det var den sängen som alltid knakade när man gick upp för stegen, dit katterna kämpade sig upp när de ville mysa. Sängen som var sjukt svår att bädda eftersom man slog huvudet i taket, den som senare byttes ut mot en likadan fast bredare.
Det var på den stereon jag spelade 4 non blondes och Lambretta, levde mig in i texterna och var olyckligt kär i en kille som var mycket längre än mig. Jag fantiserade om hur vårat liv tillsammans skulle vara och skrev ner alla mina tankar i ett blått block.
Det var de växterna som jag alltid glömde att vattna, som dog och byttes ut X antal gånger innan jag tillslut gav upp. Jag hade stora planer för framtiden och hade just börjat sjuan på Jax. Tyckte att livet liksom började på riktigt.
Det är samma rum som nu, ungefär samma personer som hänger där, men allting är så sjukt annorlunda.

Torsdag = pannkakor. Jag och mamma åkte till stan för att möta upp Sanna och käka lunch i Explorer. På vägen dit åkte vi förbi en skolklass med barn och lärare vid en busshållplats. Alla barnen vinkade åt bilarna när de åkte förbi men ingen verkade bry sig speciellt mycket om dom där åttaåringarna. Mamma blev den som bröt mönstret och tutade två korta signaler.
ALLA barnen jublade. I alla fall majoriteten av dom.
Tänk att så lite kan skapa så mycket leenden..

Upptäckte just att jag gått runt utan deo hela dagen. Hur tänkte jag då?

Tre gånger har jag vaknat i natt och trott att jag vaknat i Lundby. TRE gånger! Men varje gång jag öppnade ögonen insåg jag att jag varit i Gruckel hela tiden.
Besvikelsen är obeskrivlig, just nu vill jag inte vakna här.

Något som är kul däremot är att jag hittade min och lillebrors gamla musiksida som vi använde typ 2004-2006. Det var där vi la upp våra otroligt bra låtar som egentligen inte alls var så fantastiska. På sin höjd var de kanske bitvis fantastiska.
Låtarna som finns där nu är från 2006. Det är ett beat och ett smakprov av en låt, båda av modell sämre. Det var inte många av våra låtar som jag faktiskt gillade och var stolt över, men några fanns det i alla fall (även om de här inte tillhör den bättre kategorin..).

Lyssna (och få ett gott skratt) här.

Mormorsgatan i Falun för ungefär två timmar sedan.

Dom ligger i sängen tillsammans, ser en film och dricker vin. Dom har likadana pyamasar och bredvid sängen ligger deras morgonrockar, som också är likadana.
Dom skålar för sina sju år tillsammans och ser lyckligt på varandra, inser att deras liv förmodligen alltid kommer att inkludera den andra personen på något vis.

Ja, ungefär så kan en fredagkväll med Sabrina se ut..
.. och roligt hade vi.

I köket på stånggatan..

D: Få höra en riktig lumparrap nu då, det lär du ju kunna nu efter 15 månader.
S: Nej alltså, jag kan inte rapa på beställning. Det är faktiskt en av de få egenskaper jag inte besitter.

Går in till vår otroligt minimala tvättstuga. Det är mer en städskrubb än tvättstuga faktiskt, man kan knappt öppna luckorna på maskinerna.
Öppnar torktumlaren och hoppas att den är tom. Möts av en fruktansvärd lukt, man skulle kunna tro att någon dött eller något. Blir lite förbannad över att folk inte kan ta reda på sin tvätt.
Ser kläderna som ligger där i. Allt är vitt utom några rosaaktiga ränder.
Inser att det är mina kläder och att de legat där sedan helgen, X antal dagar alltså. Känner på dem och konstaterar att de fortfarande är blöta. Troligtvis på god väg att bli sådär härligt mögliga med tanke på hur det luktar av dem.
Fan.

Vad jag lärt mig?
Tvätta aldrig onykter. Det är en fin tanke men det kan bli väldigt fel.

”Snart ska jag gå och sova.” tänkte hon när klockan var åtta.
Klockan blev nio.
”Nu ska jag stänga av datorn så att jag kan sova.”
Fastnade vid Facebook. Klockan blev tio.
”Nu går jag till Vanadis och sover.”
Gick till Vanadis, drack pepsi. Framför datorn..
”Nu drar jag igång en film så att jag kan sova.”
Hittade en intetsägande blogg. Läste nästan hela.
”Nu är jag snart väldigt övertrött.”
Klockan blev tolv. Klockan blev ännu mer.
”Nu borstar jag tänderna. Sen måste jag sova.”
Gick till sängen. Tog med datorn. Ställde tillslut ifrån mig datorn.
”Jag måste nog kolla twitter i telefonen.”

Vad hände med disciplinen liksom? I vanliga fall är det inte alls så här. Det är som om datorn ba:
”Nej hon ska vara vaken i några timmar till, det är den modellen ikväll. Nu slänger jag fram en intressant länk som hon måste klicka sig vidare från. Haha, fan va lätt det här är. Jag slänger fram en till. Ha! Hon gör samma misstag igen, det här är FÖR enkelt. Jag har inte haft så här roligt på länge.”

(Jag brukar faktiskt inte fastna vid datorn,
speciellt inte på grund av bloggar eller Facebook.)

Det är tråkigt att behöva inse det men det här är vår sista söndag tillsammans som pluton. Blir tårögd bara jag tänker på att det är mindre än en vecka kvar till muck. Det har alltså gått 15 månader nu, jag har lite svårt att fatta det. Jag vill nog helt enkelt inte förstå.

På vår roadtrip hände allt och inget, ibland samtidigt och det blev en skön mix av det hela. Fler bilder kommer en anan gång i ett eget inlägg.

Vad vi har lärt oss:
- att en bil fullproppad med saker kan bli ditt hem om du bara vill
- att strippa längs väggrenar, på bensinmackar och parkeringar utan att tänka efter
- att det ALLTID löser sig. At all times, always.

Några minnesvärda (och skapligt interna) citat:

Måndag:
"Är vi cp eller badsugna?"
"Fan, nu är jag helt blöt mellan benen."

Tisdag:
"Du kör intimrakning på en offentlig badplats...?"
"Jordnötter.. Det är både fett, salt och protein, precis vad vi behöver. Vi köper ett kilo så räcker det hela veckan."
"Tjena tjejer, ska ni med hem eller?"

Onsdag:
"Finns det en dusch här?"
"Jag har intervjuat dig!"
"Filmar du?! Hahahaha"

Torsdag:
"Du kan aldrig gissa vart jag är.."
"Hit brukade vi gå i smyg för att köpa godis."
"Han som gick först såg sjukt bra ut. Det var innan jag visste.."
"Jajjemen!"
"Jag ska bara gå och ringa ett samtal."

Fredag:
"Det är ett blött märke på fönsterrutan!"
"Alltså, vad är det för fel på mig?!"
"Åh, jag trodde du hade åkt och tagit nycklarna med dig."

Lördag:
"Det kändes tomt utan dig igår."
"Det är en stor vit fläck på asfalten bredvid bilen!"
"Du.. det är folk i lastbilen bakom dig. Är det inte bättre om du byter trosor inne bilen istället?"
"..och så kommer ni hit och tvingar oss att dricka idag igen.."

Söndag:
"I don't like goodbyes.."