bigger is better.

Aussies miracle moist serie är det bästa jag vet när det kommer till hårvård.
Eftersom mitt hår är så extremt torrt har det räckt för mig att använda schampo var femte till sjunde dag beroende på hur mycket produkter jag haft i samt hur mycket jag tränat. I ungefär ett år har jag kört på schampot och deras inpackning, 3 minute miracle reconstructor.
Men nu har jag lärt mig att man måste använda balsam efter att man gjort en inpackning för att stänga alla hårstrån igen. Bättre sent än aldrig.. Var därför in på Kicks idag för att styra upp mitt hårs framtid.
Det finaste var att de börjat sälja denna mirakelserie i större förpackningar och som student blir man ganska glad av att få mer för pengarna.



Tre anledningar till varför jag gillar den här serien så mycket:

1. Den är jättebra mot torrt hår. Eller som det står på schampoflaskan:
"for hair that's dry / damaged / a bit unhappy"
2. Innehållet räcker länge och är prisvärt. Ca 95-105 kr för 250 ml eller runt 135 kr för 400 ml.
3. Det luktar så himla gott. Värt att köpa bara för att kunna lukta på ibland. Man blir glad.

Plus att flaskorna är rätt snygga också.
Nog om det.


fet tisdag.

Har inte ätit en enda semla idag. När jag tänker efter har jag knappt sett semlor i år bortsett från två små stackare som en kille på biblioteket köpt till honom och hans tjej för att höja studiemotivationen tidigare idag. Han hade tappat semmelkartongen på vägen dit så de var lite ur form kan man säga. Semlorna alltså. Killen och tjejen var skitsnygga. Pluggar säkert juridik eller något?

Semlor är inte direkt mina favoriter om jag ska vara helt ärlig. Jag har ett krav om jag mot förmodan skulle få för mig att äta en: VANILJ. Innehållet ska vara vanilj och inte mandelmassa. 
Men då är det ju tekniskt sett inte en semla längre.. Håller mig därför hellre till dessa (den högra):



Solsnäcka från 7 eleven. Som en vanlig kanelsnäcka fast med vaniljcreme i mitten. Asgott!

ja tack, hjärna.

Igår hade jag någon timme över och hamnade framför tv:n. Vi har inte så många kanaler här, vilket oftast är rätt skönt. Ju fler kanaler jag har desto lättare har jag för att fastna i soffan lite för länge..

Kollade på Vetenskapens värld som den här gången handlade om människans hjärna. Jag är en sån som älskar att läsa om människans anatomi och fysiologi och satt och förundrades över precis allt de berättade om. Mycket visste jag sedan tidigare, men ändå kan jag inte låta bli att bli sjukt imponerad av hur kroppen fungerar.
Till exempel hur ett litet barns hjärna kan koppla om sina nervbanor så pass mycket att den tillslut klarar sig med bara ena hjärnhalvan. Eller att en blind man kan klättra i berg genom att få synintryck med hjälp av tungan.
Jag är väldigt svag för sådana program. Kanske borde lägga till titeln "hobbybiolog" i mitt nästa CV?

Här kan du se programmet. Galet intressant!

utbytt.

Min kompaktkamera gav upp i förrgår. Jag kände hur objektivet tog sina sista trevande försök till att fällas ut helt, såg hur det nästan kom ända fram och hur skärmen sedan blev svart med texten "objektivfel. starta om kam."
Försökte hoppfullt starta om den då och då i ca en timme. Sen gav jag också upp.



Såhär ser alltså kameran ut hur jag än gör med den. Inte speciellt smidigt med tanke på att den 1. inte kan ta några bilder och 2. har blivit en aning klumpigare i avstängt läge.

Löste problemet genom att köpa en ny kamera på expert igår. Började googla, jämföra och fundera så fort jag insåg att det inte fanns något hopp för den gamla.
Här är resultatet:



Det är nu jag skulle kunna börja rabbla en massa tekniska specifikationer men jag står över det. Vill du kolla upp sånt är det en Nikon P300.

what the?

Bla bla bla. Jag var till apoteket på kupolen idag och köpte två underbara solkrämer från ACO:s serie Ciniderm. Fantastiska produkter och inte alltför dyrt.
Har inte provat något av det jag köpte än men flaskorna är ju fina liksom. Om jag har otur så är båda krämerna helt värdelösa.. Men man kan ju inte hitta nya favoriter om man inte provar sig fram. Right?
Bla bla bla.

Väljer att göra ett lite mer seriöst tillägg ang. texten ovan:
När flaskorna är märkta med UVA i en liten cirkel betyder det att solkrämens UVA-skydd är en tredjedel av SPF-värdet (som då mäter UVB-skyddet). Jag är sjukt petig när det kommer till sånt där och är mycket glad över att detta har standariserats enligt EU:s regler. Precis, jag är livrädd för hudcancer. Och cancer i största allmänhet.


SJUKAST idag:


I'm speechless. Är detta ett skämt eller?! Om inte så älskar jag Spotify mer än någonsin.


Just dance in the club to the dirty loops!

Alltså min morbror är kul han. Hittar sjukt bra band på youtube, spotify och på andra ställen. Jag har i alla fall aldrig hört talas om dem innan och det här är några jag MÅSTE se live snart. Svänger som satan. Dirty Loops.



De ska tydligen göra en turné med Danny Saucedo. Killen kan ju sjunga liksom och i det här sammanhanget passar han hur bra som helst. Antagligen får de mer publik tack vare honom. Mer publik betyder förhoppningsvis fler skivor.



Självklart finns de på myspace.

Vägen dit.

20 maj 2011



klockan är halv tio. vi åker upp på riksväg 50.
käkar rabarber och har bara 44 mil kvar, plus-minus.

klockan är snart tolv. vi stannar för att kissa vid maxi.
ser en bro av chipspåsar, en vacker syn.

klockan är halv ett. vi lämnar OK och vår picnicplats.
det är svinkallt ute. soligt men förbannat blåsigt.

klockan är två. det luktar skit längs vägarna.
vi försöker ignorera kväljningarna. ingen spyr.

klockan är tjugo i tre. det är åtta komma sex mil kvar.
jag är törstig. och kissnödig. radion spelar dålig musik.

kvart över tre. alla har kissat. rädslan för de utvecklingsstörda
som cirkulerade runt oss på parkeringen börjar gå ur.

klockan är fyra. vi är framme. alla lever och ingen har svimmat
av värmen. alla har körkorten kvar.



måndag. ca 9 grader och tidvis regn.

Har i min återhämtning från helgen i skåne..
..bytt kläder: tre gånger
..gått utanför huset: en gång
..powernappat: tre gånger
..börjat städa rummet: två gånger
..blivit klar med rummet: noll gånger

Allt på en och samma dag.
Inte för att man egentligen behöver återhämta sig efter en så bra helg som den här. Men jag ser det som träning inför den dagen jag inser att jag är gammal och "inte längre är 20".

Natt efter natt

Det var en vecka sedan vi kom tillbaka till Sverige. Någon gång ska jag skriva ihop alla roliga händelser och visa dom för världen, men inte nu.

För att inte gå sönder av tanken på att allt det roliga är slut fördriver jag dagarna med att luncha med diverse vänner, åka på tågresor, kolla på film och överanalysera mig själv. Jag håller det på avstånd ett tag till. Det är planen.

Kan berätta att jag håller på att skriva världens bästa dansgolvslåt. Det är en sån där som skulle kunna höras överallt när den är klar. Men det är den inte än.
Ge mig någon månad bara, alla kommer att fatta precis vad jag menar.


Soon to be aspackad.

I måndags var jag till kupolen för att köpa de sista grejerna inför resan. Nu får det fan vara nog, jag orkar inte med en enda grej till som jag glömt. Isåfall får det vara. Jag köper det där borta om det skulle bli så.
Skit. Kom just på att jag ska fika på kupolen med Emma idag. En sista tur dit men sen.. sen kommer jag inte att sätta min fot där förrän nån gång efter 3 mars.

Åter till måndagen. Jag stressade dit för att hinna träffa Clara innan hon skulle därifrån vid tolv. Vi träffades på Bokia och pratade ett tag. Sen kollade hon konstigt på mig och frågade,
'men.. var har du handduken?'
Handduken. Den jag smsat om kvällen innan, att hon kunde få den innan jobbet där på måndagen eftersom det blev så sent på söndagkvällen. Det var på grund av den jag hade stressat men det hade jag glömt.
Bra.

Nu har jag i alla fall lämnat handduken och köpt de sista grejerna. Det enda som är kvar är att packa ner alla grejer som ligger på min väska, och tvätta. Fattar inte riktigt hur allt ska få plats bara. Men det löser sig.

Kära dagbok.

När det gäller dagboksskrivande är jag en periodare. Ibland skriver jag varje dag. Ibland skriver jag inte på flera månader. Men oavsett om jag skriver eller inte så behöver jag ju en dagbok att kunna skriva i, då när jag väl får för mig att skriva. De senaste åren har jag bara haft sånna med en sida per dag och jag tänkte fortsätta med det formatet. Det är liksom lagom.
Så, här är den jag tänker köpa för 2011. Om jag lyckas hitta den någonstans..



Några små bitar ur en väldigt stor samling med minnen.

Onsdag 13 augusti 2008:
"Drilläger. Just nu är jag själv. Clara kommer i morgon för hon kom hem från Turkiet idag. Allt har gått bra i alla fall och Matrix kommer att bli ett kick-ass program! Det är sjukt snyggt!"

Fredag 10 oktober 2008:
"Emma är förbannad på mig, men hon "kan inte riktigt sätta fingret på vad det är". Hon skulle fundera på det tills i morgon men jag slår vad om att hon inte vet då heller..."

Söndag 26 oktober 2008:
"Long story short: X har fått för sig att Y gillar henne och eftersom hon är av den desperata typen kommer hon antagligen att försöka göra något dumt ikväll. Z kommer att bli helt förstörd och jag kommer inte att fatta någonting..."

Onsdag 10 juni 2009:
"Alla onsdagsutgångar slutar på Statoil i Borlänge, och så gjorde även denna efter en kisspaus i skogen vid City Gross."

Måndag 26 oktober 2009:
"Hon skulle till Bolanche och jag behövde åka hem och plugga. Fortfarande fulla gick vi sakta mot stan och bestämde oss för att käka frukost på hotellet. Efter det åkte jag hem."

Torsdag 7 januari 2010:
"Jag älskar det här gänget. Det är ett starkt ord, men man får nog starka känslor av att leva som vi gör.."

Onsdag 24 mars 2010:
"Jag kunde ha låtit bli att skriva det där men jag vill inte undanhålla något för mig själv när jag blir gammal och senil."

Torsdag 29 april 2010:
"Det kanske inte betyder någonting. Det kanske betyder allt..."

Lördag 14 augusti 2010:
"Fick Owetz telefonnummer på armen ifall jag skulle komma bort, jag hade inte telefonen med mig."

Onsdag 24 november 2010:
"Hon verkar fortfarande skeptisk och ser det nog mer som ett nederlag än en seger. Men jag är övertygad om att det här är början på något fantastiskt."

Beiber fever.

Kom över en text på 8970 tecken (ganska precis 2 A4 sidor med Times New Roman storlek 12) där en 13-årig tjej beskriver hur mycket hon älskar Justin Beiber. Vissa ordval var inte riktigt som alla andra..



Och så här fortsätter texten i vad som känns som en evighet.
Besatt?

I en annan del av texten skriver hon att hon aldrig kommer att sluta älska honom. Min första tanke: Haha! Eller hur..

Innan jag kom till jobbet.

I morse ringde klockan - som vanligt.
Jag snoozade - som vanligt.
Blev väckt tio minuter senare - som vanligt.
Stängde av klockan - som vanligt.
Gick inte upp - somnade om.
Inget alarm ringde mer.



Som tur är blev det inte såhär. Telefonen pep till så att jag vaknade igen. "Clara jobbar" stod det. Om det inte vore för att jag lagt in Claras arbetstider för den här veckan i kalendern skulle jag kommit för sent till jobbet.
Tack till... ja, till den som nu bestämde att hon skulle börja när hon började i morse. Tack.

8 december, 03:50


Vi var i studion. Det var inte bara han och jag utan även Emma och några till. Hon som skulle sjunga kunde inte, så jag fick ta hennes plats. Jag kunde inte låten. Det var inte lång tid kvar tills det var min tur och hela grejen gick ut på att man skulle sjunga live. Vi spelade skivan och jag försökte. Det gick inte.
Det var liksom ingen mening så jag gav upp.

Inne på Shell köpte jag två paket ballerina, ett paket vaniljglass och ett öppnat paket mjölk. Det var det sista och tjejen som jobbade sa att jag inte behövde betala för det.
De andra väntade utanför medan jag sakta kom framåt i den långa kön. När jag äntligen kom ut från butiken gav jag mjölkpaketet till mamma som också kommit dit. Hon spillde ut det efter bara några sekunder.
Jag blev arg. Det första jag sa när jag gav det till henne var ju att ta det lugnt eftersom det var öppnat. Hur kunde hon inte fatta?
Eftersom vi var ganska många åkte vi därifrån i två bilar. Vi som skulle till Gruckelby ropade hejdå till de andra och hoppade in i bilen.

I min säng låg en av katterna. Jag tog ut henne eftersom jag inte orkade ha henne där.
Ungefär då insåg jag att han inte längre var kvar, han hade åkt tillbaka till Örebro.
Det som kändes mest var inte att han hade åkt, utan att han inte sagt något om det. Inte ens ett hejdå.
Jag hade bara två veckor kvar hemma och skulle inte kunna träffa honom på nästan tre månader.

Den trådlösa telefonen var stendöd, jag hittade en vanlig vid trappan istället och kopplade in den bakom sängen.
Vad skulle jag säga? Vad var det egentligen jag kände? Och hur kände han? Varför åker man ifrån någon utan att säga något? Vad var det som var fel?
I flera minuter satt jag och stirrade på telefonen. Det blev tungt att andas, känslorna klumpade ihop sig på insidan och jag blev tvingad att känna alla på en gång.

Sakta slog jag numret tillslut. Det blev fel efter några siffror och jag fick börja om från början igen.
Jag grät inte men det kändes som att jag gjorde det.
Hopkurad med hakan mellan knäna satt jag på sängen och väntade på att den första signalen skulle höras.

Rycket jag vaknade av var fruktansvärt. Fortfarande kände jag allt det där jag känt i drömmen. Jag låg tvärsöver min säng hemma och allt var mörkt. Det var fortfarande lika svårt att andas och jag fattade att han inte var här längre. Ändå hade jag ett svagt minne av att vi somnat tillsammans på kvällen. Han måste ha åkt medan jag sov.
Det blev ännu svårare att andas, det var inte bara en dröm.
Jag öppnade ögonen och såg en röd liten lampa lysa högt upp i mörkret till höger om mig. På mitt rum finns ingen röd lampa. I alla fall inte till höger, det var jag nästan helt säker på. Någon rörde sig bredvid mig i sängen.
'Vad är det? Varför andas du så tungt?' frågar han. 
Jag var inte i Gruckelby. Jag var i Lundby och han hade inte åkt någonstans, det var jag som var hos honom.

Det tog väldigt lång tid innan jag kunde somna om.


En kväll på Comedy Central.

"Det som känns lite skumt är att man pratar med bebisar precis som när man pratar med en aspackad kompis. Bebisar är alltså inte bara de minsta människorna jag träffat utan de beter sig också som de fullaste."


"Hur är det med dig? Alltså vad säger hon, jag fattar inte? Är du hungrig? Borde vi kanske mata henne? Okej kom igen, kan du gå själv? Nej hon kan inte ens gå själv.. Kom här då så ska jag hjälpa dig. Och var är dina skor? Hon måste ha tappat dom på vägen ut. Nu spyr hon på mig också. Toppen."

Rastlös onsdag.

Om jag skulle beskriva den rastlöshet jag känt idag med en bild skulle jag lätt välja den här. Bara för att det är ungefär såhär det kan kännas när man helt enkelt inte har en aning om vad man ska göra men man vet att man vill (och borde) göra något. Sabrina, 14 år, gestaltar detta som ingen annan.
Klicka här -->

Förmiddagens outfit.


Kanske glömde att ta av dom här innan jag åkte hem från Läkarhuset.
Kanske var det med flit.

En väl inarbetad ursäkt.

Runt tre vaknar jag i min säng och det är sjukt varmt. Jag sov i mjukisbyxorna eftersom jag frös så mycket när jag gick och la mig igår. Igår vid kvart över sju, alltså idag egentligen när man tänker efter.

Borde duscha men gör det inte, orkar inte än. Tar ett par knäckemackor till frukost så länge.
Installerar nästan 30 datorer (packar upp, kopplar in, kör igång, ändrar inställningar, packar ihop, börjar om). Gör en ceasar sallad, kollar på klockan och ser att den är nio.
Ännu en söndag som förvandlats till ingenting.

Även om början på söndagarna, första tre-fyra timmarna, brukar vara väldigt roliga så går det snabbt över till seghet blandat med rastlöshet när man vaknar. Men eftersom det är så har man ju alltid en ursäkt som folk (för det mesta) har förståelse för. Till exempel om man bara vill sitta inne hela dagen och kolla på film eller repriser på tv. Helt okej.
Eller om man vill käka hämtmat fastän det är mycket billigare att bara slänga ihop något av det som redan finns. Det gör inget.
Man kanske känner för att prata i telefon i flera timmar för att återigen få uppleva gårdagen, bara för ett litet tag. Inget konstigt med det.

Man får vara hur monoton man vill och det är helt okej. Söndagar är ju egentligen ganska bra dagar..

Svetlana, min ryska kärlek.

Rensar min gruckelmail och inser att jag har en rysk stalker som heter Svetlana. Har ungefär 75 mail från henne.

Jag är imponerad över hur många olika mailadresser hon har. En annan grej är alla påhittiga namn som står i avsändarfälten..

Hon är fin och det finns så mycket jag tycker om med henne.
Hon hoppas att vi ska hitta gemensamma intressen, hon är aldrig för personlig och hon gillar att kommunicera via mail.
Jag ska nog fria till henne snart. Trots att jag bara fått mail från henne i två månader känner jag ändå att hon är den jag vill leva med. Hon är kvinnan i mitt liv liksom. Vet bara inte riktigt hur hon kommer att reagera när hon får veta att jag inte är över 40 år och dessutom inte är en man..
Men kärlek övervinner allt. Eller?



Jag hoppas att hon förstår.






Orginal 16mm film.

Två kortfilmer av Gus Van Sant som visas på Fotografiska.

Discipline of DE (Doing Easy), 1978


The Ballad of the Skeletons, 1996

Tidigare inlägg
RSS 2.0