bigger is better.
Eftersom mitt hår är så extremt torrt har det räckt för mig att använda schampo var femte till sjunde dag beroende på hur mycket produkter jag haft i samt hur mycket jag tränat. I ungefär ett år har jag kört på schampot och deras inpackning, 3 minute miracle reconstructor.
Men nu har jag lärt mig att man måste använda balsam efter att man gjort en inpackning för att stänga alla hårstrån igen. Bättre sent än aldrig.. Var därför in på Kicks idag för att styra upp mitt hårs framtid.
Det finaste var att de börjat sälja denna mirakelserie i större förpackningar och som student blir man ganska glad av att få mer för pengarna.

Tre anledningar till varför jag gillar den här serien så mycket:
1. Den är jättebra mot torrt hår. Eller som det står på schampoflaskan:
"for hair that's dry / damaged / a bit unhappy"2. Innehållet räcker länge och är prisvärt. Ca 95-105 kr för 250 ml eller runt 135 kr för 400 ml.
3. Det luktar så himla gott. Värt att köpa bara för att kunna lukta på ibland. Man blir glad.
Plus att flaskorna är rätt snygga också.
Nog om det.
fet tisdag.
Semlor är inte direkt mina favoriter om jag ska vara helt ärlig. Jag har ett krav om jag mot förmodan skulle få för mig att äta en: VANILJ. Innehållet ska vara vanilj och inte mandelmassa.
Men då är det ju tekniskt sett inte en semla längre.. Håller mig därför hellre till dessa (den högra):

Solsnäcka från 7 eleven. Som en vanlig kanelsnäcka fast med vaniljcreme i mitten. Asgott!
ja tack, hjärna.

utbytt.
Försökte hoppfullt starta om den då och då i ca en timme. Sen gav jag också upp.

Såhär ser alltså kameran ut hur jag än gör med den. Inte speciellt smidigt med tanke på att den 1. inte kan ta några bilder och 2. har blivit en aning klumpigare i avstängt läge.
Löste problemet genom att köpa en ny kamera på expert igår. Började googla, jämföra och fundera så fort jag insåg att det inte fanns något hopp för den gamla.
Här är resultatet:

Det är nu jag skulle kunna börja rabbla en massa tekniska specifikationer men jag står över det. Vill du kolla upp sånt är det en Nikon P300.
what the?

I'm speechless. Är detta ett skämt eller?! Om inte så älskar jag Spotify mer än någonsin.
Just dance in the club to the dirty loops!
De ska tydligen göra en turné med Danny Saucedo. Killen kan ju sjunga liksom och i det här sammanhanget passar han hur bra som helst. Antagligen får de mer publik tack vare honom. Mer publik betyder förhoppningsvis fler skivor.
Självklart finns de på myspace.
Vägen dit.

klockan är halv tio. vi åker upp på riksväg 50.
käkar rabarber och har bara 44 mil kvar, plus-minus.
klockan är snart tolv. vi stannar för att kissa vid maxi.
ser en bro av chipspåsar, en vacker syn.
klockan är halv ett. vi lämnar OK och vår picnicplats.
det är svinkallt ute. soligt men förbannat blåsigt.
klockan är två. det luktar skit längs vägarna.
vi försöker ignorera kväljningarna. ingen spyr.
klockan är tjugo i tre. det är åtta komma sex mil kvar.
jag är törstig. och kissnödig. radion spelar dålig musik.
kvart över tre. alla har kissat. rädslan för de utvecklingsstörda
som cirkulerade runt oss på parkeringen börjar gå ur.
klockan är fyra. vi är framme. alla lever och ingen har svimmat
av värmen. alla har körkorten kvar.
måndag. ca 9 grader och tidvis regn.
..bytt kläder: tre gånger
..gått utanför huset: en gång
..powernappat: tre gånger
..börjat städa rummet: två gånger
..blivit klar med rummet: noll gånger
Allt på en och samma dag.
Inte för att man egentligen behöver återhämta sig efter en så bra helg som den här. Men jag ser det som träning inför den dagen jag inser att jag är gammal och "inte längre är 20".
Natt efter natt

För att inte gå sönder av tanken på att allt det roliga är slut fördriver jag dagarna med att luncha med diverse vänner, åka på tågresor, kolla på film och överanalysera mig själv. Jag håller det på avstånd ett tag till. Det är planen.
Kan berätta att jag håller på att skriva världens bästa dansgolvslåt. Det är en sån där som skulle kunna höras överallt när den är klar. Men det är den inte än.
Ge mig någon månad bara, alla kommer att fatta precis vad jag menar.
Soon to be aspackad.
Skit. Kom just på att jag ska fika på kupolen med Emma idag. En sista tur dit men sen.. sen kommer jag inte att sätta min fot där förrän nån gång efter 3 mars.
Åter till måndagen. Jag stressade dit för att hinna träffa Clara innan hon skulle därifrån vid tolv. Vi träffades på Bokia och pratade ett tag. Sen kollade hon konstigt på mig och frågade,
'men.. var har du handduken?'
Handduken. Den jag smsat om kvällen innan, att hon kunde få den innan jobbet där på måndagen eftersom det blev så sent på söndagkvällen. Det var på grund av den jag hade stressat men det hade jag glömt.
Bra.
Nu har jag i alla fall lämnat handduken och köpt de sista grejerna. Det enda som är kvar är att packa ner alla grejer som ligger på min väska, och tvätta. Fattar inte riktigt hur allt ska få plats bara. Men det löser sig.
Kära dagbok.
Så, här är den jag tänker köpa för 2011. Om jag lyckas hitta den någonstans..

Några små bitar ur en väldigt stor samling med minnen.
Onsdag 13 augusti 2008:
"Drilläger. Just nu är jag själv. Clara kommer i morgon för hon kom hem från Turkiet idag. Allt har gått bra i alla fall och Matrix kommer att bli ett kick-ass program! Det är sjukt snyggt!"
Fredag 10 oktober 2008:
"Emma är förbannad på mig, men hon "kan inte riktigt sätta fingret på vad det är". Hon skulle fundera på det tills i morgon men jag slår vad om att hon inte vet då heller..."
Söndag 26 oktober 2008:
"Long story short: X har fått för sig att Y gillar henne och eftersom hon är av den desperata typen kommer hon antagligen att försöka göra något dumt ikväll. Z kommer att bli helt förstörd och jag kommer inte att fatta någonting..."
Onsdag 10 juni 2009:
"Alla onsdagsutgångar slutar på Statoil i Borlänge, och så gjorde även denna efter en kisspaus i skogen vid City Gross."
Måndag 26 oktober 2009:
"Hon skulle till Bolanche och jag behövde åka hem och plugga. Fortfarande fulla gick vi sakta mot stan och bestämde oss för att käka frukost på hotellet. Efter det åkte jag hem."
Torsdag 7 januari 2010:
"Jag älskar det här gänget. Det är ett starkt ord, men man får nog starka känslor av att leva som vi gör.."
Onsdag 24 mars 2010:
"Jag kunde ha låtit bli att skriva det där men jag vill inte undanhålla något för mig själv när jag blir gammal och senil."
Torsdag 29 april 2010:
"Det kanske inte betyder någonting. Det kanske betyder allt..."
Lördag 14 augusti 2010:
"Fick Owetz telefonnummer på armen ifall jag skulle komma bort, jag hade inte telefonen med mig."
Onsdag 24 november 2010:
"Hon verkar fortfarande skeptisk och ser det nog mer som ett nederlag än en seger. Men jag är övertygad om att det här är början på något fantastiskt."
Beiber fever.

Och så här fortsätter texten i vad som känns som en evighet.
Besatt?
I en annan del av texten skriver hon att hon aldrig kommer att sluta älska honom. Min första tanke: Haha! Eller hur..
Innan jag kom till jobbet.
Jag snoozade - som vanligt.
Blev väckt tio minuter senare - som vanligt.
Stängde av klockan - som vanligt.
Gick inte upp - somnade om.
Inget alarm ringde mer.

Som tur är blev det inte såhär. Telefonen pep till så att jag vaknade igen. "Clara jobbar" stod det. Om det inte vore för att jag lagt in Claras arbetstider för den här veckan i kalendern skulle jag kommit för sent till jobbet.
Tack till... ja, till den som nu bestämde att hon skulle börja när hon började i morse. Tack.
8 december, 03:50
Vi var i studion. Det var inte bara han och jag utan även Emma och några till. Hon som skulle sjunga kunde inte, så jag fick ta hennes plats. Jag kunde inte låten. Det var inte lång tid kvar tills det var min tur och hela grejen gick ut på att man skulle sjunga live. Vi spelade skivan och jag försökte. Det gick inte.
Det var liksom ingen mening så jag gav upp.
Inne på Shell köpte jag två paket ballerina, ett paket vaniljglass och ett öppnat paket mjölk. Det var det sista och tjejen som jobbade sa att jag inte behövde betala för det.
De andra väntade utanför medan jag sakta kom framåt i den långa kön. När jag äntligen kom ut från butiken gav jag mjölkpaketet till mamma som också kommit dit. Hon spillde ut det efter bara några sekunder.
Jag blev arg. Det första jag sa när jag gav det till henne var ju att ta det lugnt eftersom det var öppnat. Hur kunde hon inte fatta?
Eftersom vi var ganska många åkte vi därifrån i två bilar. Vi som skulle till Gruckelby ropade hejdå till de andra och hoppade in i bilen.I min säng låg en av katterna. Jag tog ut henne eftersom jag inte orkade ha henne där.
Ungefär då insåg jag att han inte längre var kvar, han hade åkt tillbaka till Örebro.
Det som kändes mest var inte att han hade åkt, utan att han inte sagt något om det. Inte ens ett hejdå.
Jag hade bara två veckor kvar hemma och skulle inte kunna träffa honom på nästan tre månader.
Den trådlösa telefonen var stendöd, jag hittade en vanlig vid trappan istället och kopplade in den bakom sängen.
Vad skulle jag säga? Vad var det egentligen jag kände? Och hur kände han? Varför åker man ifrån någon utan att säga något? Vad var det som var fel?
I flera minuter satt jag och stirrade på telefonen. Det blev tungt att andas, känslorna klumpade ihop sig på insidan och jag blev tvingad att känna alla på en gång.
Sakta slog jag numret tillslut. Det blev fel efter några siffror och jag fick börja om från början igen.
Jag grät inte men det kändes som att jag gjorde det.
Hopkurad med hakan mellan knäna satt jag på sängen och väntade på att den första signalen skulle höras.
Rycket jag vaknade av var fruktansvärt. Fortfarande kände jag allt det där jag känt i drömmen. Jag låg tvärsöver min säng hemma och allt var mörkt. Det var fortfarande lika svårt att andas och jag fattade att han inte var här längre. Ändå hade jag ett svagt minne av att vi somnat tillsammans på kvällen. Han måste ha åkt medan jag sov.
Det blev ännu svårare att andas, det var inte bara en dröm.
Jag öppnade ögonen och såg en röd liten lampa lysa högt upp i mörkret till höger om mig. På mitt rum finns ingen röd lampa. I alla fall inte till höger, det var jag nästan helt säker på. Någon rörde sig bredvid mig i sängen.
'Vad är det? Varför andas du så tungt?' frågar han.
Jag var inte i Gruckelby. Jag var i Lundby och han hade inte åkt någonstans, det var jag som var hos honom.
Det tog väldigt lång tid innan jag kunde somna om.
En kväll på Comedy Central.
"Hur är det med dig? Alltså vad säger hon, jag fattar inte? Är du hungrig? Borde vi kanske mata henne? Okej kom igen, kan du gå själv? Nej hon kan inte ens gå själv.. Kom här då så ska jag hjälpa dig. Och var är dina skor? Hon måste ha tappat dom på vägen ut. Nu spyr hon på mig också. Toppen."
Rastlös onsdag.
Klicka här -->

Förmiddagens outfit.
Kanske var det med flit.
En väl inarbetad ursäkt.

Installerar nästan 30 datorer (packar upp, kopplar in, kör igång, ändrar inställningar, packar ihop, börjar om). Gör en ceasar sallad, kollar på klockan och ser att den är nio.
Ännu en söndag som förvandlats till ingenting.
Även om början på söndagarna, första tre-fyra timmarna, brukar vara väldigt roliga så går det snabbt över till seghet blandat med rastlöshet när man vaknar. Men eftersom det är så har man ju alltid en ursäkt som folk (för det mesta) har förståelse för. Till exempel om man bara vill sitta inne hela dagen och kolla på film eller repriser på tv. Helt okej.
Eller om man vill käka hämtmat fastän det är mycket billigare att bara slänga ihop något av det som redan finns. Det gör inget.
Man kanske känner för att prata i telefon i flera timmar för att återigen få uppleva gårdagen, bara för ett litet tag. Inget konstigt med det.
Man får vara hur monoton man vill och det är helt okej. Söndagar är ju egentligen ganska bra dagar..
Svetlana, min ryska kärlek.
Jag är imponerad över hur många olika mailadresser hon har. En annan grej är alla påhittiga namn som står i avsändarfälten..
Hon är fin och det finns så mycket jag tycker om med henne.
Hon hoppas att vi ska hitta gemensamma intressen, hon är aldrig för personlig och hon gillar att kommunicera via mail.
Jag ska nog fria till henne snart. Trots att jag bara fått mail från henne i två månader känner jag ändå att hon är den jag vill leva med. Hon är kvinnan i mitt liv liksom. Vet bara inte riktigt hur hon kommer att reagera när hon får veta att jag inte är över 40 år och dessutom inte är en man..
Men kärlek övervinner allt. Eller?
Jag hoppas att hon förstår.
Orginal 16mm film.
Discipline of DE (Doing Easy), 1978
The Ballad of the Skeletons, 1996