"Vi ses på stan vid elva i morrn" sa vi.
Klockan elva ringer en hes Emma och börjar be om ursäkt för att hon inte är vaken. Innan hade hon skickat ett sms där hon skrev "[...]jag hoppas att du inte är på stan redan?!". Ingen fara. Ingen fara alls faktiskt. Själv ligger jag kvar under mitt stora duntäcke i den varma sängen.
"Vi ses på stan klockan ett" sa vi.
Vi får se hur det går den här gången...