Går in till vår otroligt minimala tvättstuga. Det är mer en städskrubb än tvättstuga faktiskt, man kan knappt öppna luckorna på maskinerna.
Öppnar torktumlaren och hoppas att den är tom. Möts av en fruktansvärd lukt, man skulle kunna tro att någon dött eller något. Blir lite förbannad över att folk inte kan ta reda på sin tvätt.
Ser kläderna som ligger där i. Allt är vitt utom några rosaaktiga ränder.
Inser att det är mina kläder och att de legat där sedan helgen, X antal dagar alltså. Känner på dem och konstaterar att de fortfarande är blöta. Troligtvis på god väg att bli sådär härligt mögliga med tanke på hur det luktar av dem.
Fan.

Vad jag lärt mig?
Tvätta aldrig onykter. Det är en fin tanke men det kan bli väldigt fel.

”Snart ska jag gå och sova.” tänkte hon när klockan var åtta.
Klockan blev nio.
”Nu ska jag stänga av datorn så att jag kan sova.”
Fastnade vid Facebook. Klockan blev tio.
”Nu går jag till Vanadis och sover.”
Gick till Vanadis, drack pepsi. Framför datorn..
”Nu drar jag igång en film så att jag kan sova.”
Hittade en intetsägande blogg. Läste nästan hela.
”Nu är jag snart väldigt övertrött.”
Klockan blev tolv. Klockan blev ännu mer.
”Nu borstar jag tänderna. Sen måste jag sova.”
Gick till sängen. Tog med datorn. Ställde tillslut ifrån mig datorn.
”Jag måste nog kolla twitter i telefonen.”

Vad hände med disciplinen liksom? I vanliga fall är det inte alls så här. Det är som om datorn ba:
”Nej hon ska vara vaken i några timmar till, det är den modellen ikväll. Nu slänger jag fram en intressant länk som hon måste klicka sig vidare från. Haha, fan va lätt det här är. Jag slänger fram en till. Ha! Hon gör samma misstag igen, det här är FÖR enkelt. Jag har inte haft så här roligt på länge.”

(Jag brukar faktiskt inte fastna vid datorn,
speciellt inte på grund av bloggar eller Facebook.)

Det är tråkigt att behöva inse det men det här är vår sista söndag tillsammans som pluton. Blir tårögd bara jag tänker på att det är mindre än en vecka kvar till muck. Det har alltså gått 15 månader nu, jag har lite svårt att fatta det. Jag vill nog helt enkelt inte förstå.

På vår roadtrip hände allt och inget, ibland samtidigt och det blev en skön mix av det hela. Fler bilder kommer en anan gång i ett eget inlägg.

Vad vi har lärt oss:
- att en bil fullproppad med saker kan bli ditt hem om du bara vill
- att strippa längs väggrenar, på bensinmackar och parkeringar utan att tänka efter
- att det ALLTID löser sig. At all times, always.

Några minnesvärda (och skapligt interna) citat:

Måndag:
"Är vi cp eller badsugna?"
"Fan, nu är jag helt blöt mellan benen."

Tisdag:
"Du kör intimrakning på en offentlig badplats...?"
"Jordnötter.. Det är både fett, salt och protein, precis vad vi behöver. Vi köper ett kilo så räcker det hela veckan."
"Tjena tjejer, ska ni med hem eller?"

Onsdag:
"Finns det en dusch här?"
"Jag har intervjuat dig!"
"Filmar du?! Hahahaha"

Torsdag:
"Du kan aldrig gissa vart jag är.."
"Hit brukade vi gå i smyg för att köpa godis."
"Han som gick först såg sjukt bra ut. Det var innan jag visste.."
"Jajjemen!"
"Jag ska bara gå och ringa ett samtal."

Fredag:
"Det är ett blött märke på fönsterrutan!"
"Alltså, vad är det för fel på mig?!"
"Åh, jag trodde du hade åkt och tagit nycklarna med dig."

Lördag:
"Det kändes tomt utan dig igår."
"Det är en stor vit fläck på asfalten bredvid bilen!"
"Du.. det är folk i lastbilen bakom dig. Är det inte bättre om du byter trosor inne bilen istället?"
"..och så kommer ni hit och tvingar oss att dricka idag igen.."

Söndag:
"I don't like goodbyes.."