Runt tre vaknar jag i min säng och det är sjukt varmt. Jag sov i mjukisbyxorna eftersom jag frös så mycket när jag gick och la mig igår. Igår vid kvart över sju, alltså idag egentligen när man tänker efter.

Borde duscha men gör det inte, orkar inte än. Tar ett par knäckemackor till frukost så länge.
Installerar nästan 30 datorer (packar upp, kopplar in, kör igång, ändrar inställningar, packar ihop, börjar om). Gör en ceasar sallad, kollar på klockan och ser att den är nio.
Ännu en söndag som förvandlats till ingenting.

Även om början på söndagarna, första tre-fyra timmarna, brukar vara väldigt roliga så går det snabbt över till seghet blandat med rastlöshet när man vaknar. Men eftersom det är så har man ju alltid en ursäkt som folk (för det mesta) har förståelse för. Till exempel om man bara vill sitta inne hela dagen och kolla på film eller repriser på tv. Helt okej.
Eller om man vill käka hämtmat fastän det är mycket billigare att bara slänga ihop något av det som redan finns. Det gör inget.
Man kanske känner för att prata i telefon i flera timmar för att återigen få uppleva gårdagen, bara för ett litet tag. Inget konstigt med det.

Man får vara hur monoton man vill och det är helt okej. Söndagar är ju egentligen ganska bra dagar..

Jag är imponerad över hur många olika mailadresser hon har. En annan grej är alla påhittiga namn som står i avsändarfälten..

Hon är fin och det finns så mycket jag tycker om med henne.
Hon hoppas att vi ska hitta gemensamma intressen, hon är aldrig för personlig och hon gillar att kommunicera via mail.
Jag ska nog fria till henne snart. Trots att jag bara fått mail från henne i två månader känner jag ändå att hon är den jag vill leva med. Hon är kvinnan i mitt liv liksom. Vet bara inte riktigt hur hon kommer att reagera när hon får veta att jag inte är över 40 år och dessutom inte är en man..
Men kärlek övervinner allt. Eller?



Jag hoppas att hon förstår.

Två kortfilmer av Gus Van Sant som visas på Fotografiska.

Discipline of DE (Doing Easy), 1978


The Ballad of the Skeletons, 1996

Senaste tiden (dagarna, veckan kanske) har jag gått runt och nojat över småsaker. Totalt onödigt egentligen men jag vet liksom inte hur jag ska kunna låta bli. Det bara kommer.
Några exempel:

- Bestämma vilken färg jag ska ha på ryggsäcken.
(det ska väl inte vara så svårt?!)

- Få ett sms som kändes så jävla JOBBIGT.
(vi lever efter principen "det löser sig", det kommer det att göra nu också.)

- Beräkna hur ryggsäcken ska packas på bästa sätt.
(vänta med att tänka på det tills jag vet exakt VAD jag ska packa?)

Det är ju tur att Sabrina kan plocka isär mig i små bitar och säga: Det här och det här är dina problem just nu.
Sen plockar hon ihop mig igen och ger mig en påse med reservdelar att testa ifall om jag fortfarande inte är helt hundra.
Sist hon gjorde det fick jag en lång utläggning om hur hon ser på mitt liv. Berättade om detaljer jag aldrig tänkt på men som funnits där..
Det var rätt roligt faktiskt.

Den där veckan alltså...

(OBS! Bilden är ett montage.)

Jag går utanför ytterdörren och impregnerar några av mina skor med en spray. När jag är klar går jag upp för att se en film och några minuter senare hör jag pappa nerifrån hallen:
SANNEEE!!! Har du sprayat eter i hela huset eller?!?!

Nej?
Fast jag känner mig lite yr..

Kom att tänka på comfortably numb med Pink Floyd. Älskar den låten. Har fortfarande inte sett hela The Wall men här är en liten del av den.

Var på Falu lasarett med Sabrina idag. Hon hade en tid till 13.15 men vi fick vänta i 45 minuter innan de ropade upp hennes namn. Fast vi satt inte i väntrummet eftersom det var fullt. Vi satt på en liten bänk utanför och pratade ingående om könsbyten (svällkropp kan väl vara ett av de fulaste orden i det svenska språket?). Alla andra som satt  i väntrummet var helt tysta så jag undrar hur många av dom som följde våra diskussioner..

Annat vi pratade om:
- uppfostran
- saker som man från början vet kommer att misslyckas
- begreppet "tönt"
- skuldkänslor

Köpte nya skor idag också med argumentet "jag kommer ju inte behöva använda dem mer än i december och mars så då gör det inget om de har klackar". Typ.
Skitsnygga på fötterna, inte lika snygga på bild.

Idag är det exakt fem veckor tills vi åker. 35 dagar.
Det är INGENTING!

Alla pratar om det, precis som alltid när första snön kommit.

"Vad snabbt det gick."

"Det verkar som att det blir en bra vinter i år också."'

"Underbart vacker vinterdag."

"Nu måste man ut och sopa av bilen.."



Man blir ju lite sugen på att åka snowboard när det ser ut såhär. MEN..

..jag har feber
..för lite pengar
..och backen är inte ens öppen.

Så det behöver jag ju inte fundera mer på. I alla fall inte förrän backen öppnat och det är ju ett tag kvar.

Så här tar du dig från New York till Kina enligt Google maps:
(Om du vill kolla själv väljer du "Vägbeskrivning", skriver in "New York" i fält A, och "Kina" i fält B.)




ÄLSKAR punkt 31!

Jag var borta i sex dagar, kom hem igen och hade 240 olästa blogginlägg på Bloglovin. Nu har jag sträckläst under ungefär två timmar och lyckats plöja igenom allihopa. Ungefär tio av dem var riktigt bra.
Till exempel det här.

Välinvesterad tid? Nej.
Fast vad gör man inte för att fördriva tiden en onsdagnatt?

Jag grät. Sen grät jag lite till och efter det fick jag lov att gråta ännu mer. Det började bli lite väl.
Men sen. När det jag kände inte längre kändes lika mycket, när mascaran letat sig ner till någon annans tröja..
Då var jag klar.

Dear Ken,

I'm in pieces. Why the cold shoulder?


Love,
Barbie



Har du inte börjat kolla på Dexter så är det nog dags nu.

Vi bestämmer oss för att käka amerikanska pizzor den här gången, alltså sånna med tjockare botten och kanter.
Jag läser menyn och fastnar för en av specialpizzorna.
"Marinerad kyckling, purjolök, banan, jordnötter, pickles"
Det kan ju vara gott. Är saltgurkan äcklig får jag väl peta bort den..
Beställer denna annorlunda pizza och får med den hem.

Framför tv:n öppnar jag kartongen och blir väldigt förvånad över hur färgglad maten under locket är. Inser att pickles inte bara inkluderar saltgurka på den här pizzan, utan även morötter, syltlök och blomkål.
Vem fan äter morötter på pizza?!
Plockar av all syltlök eftersom jag vet att jag inte gillar det. Resten får vara kvar. Är det en pizza som är såhär så borde det ju åtminstone vara TÄNKT att det ska vara gott.
Smakar.
Det är faktiskt väldigt gott. Ganska sött, men det bryts av med de salta jordnötterna och kycklingen. Det trodde jag aldrig om en pizza med rotfrukter som trängs bland jordnötter och bananskivor.

Knock out heter den, från ATA.

Är ute och fotar. Jag ser på en gång att bilderna kan bli riktigt bra, hösten är en snygg årstid även när löven ramlat av träden.

Helvete.

Batteriikonen börjar blinka och visar som med ett hånfullt leende att nu är det slut på det roliga.
Med några få bilder på minneskortet går jag in för att kunna ladda batteriet. Bara en stund så att jag hinner ta några bilder till innan det blir för mörkt.
Hittar inte laddaren där den brukar vara.
Inte heller där den inte brukar vara.
Den finns inte någonstans och jag försöker komma på alla ställen där jag varit med laddaren. Det kan ju inte vara så många.

Eller?

Jag hör av mig till några vänner och ingen har sett den. Letar i hela huset, även på de mest ologiska ställena.

Ingenting.

Kollar tillslut vad det skulle kosta att ta hem en ny. Femhundrasextionio kronor på expert.
Inser min begränsning, jag är arbetslös.

Fan.

Same old, same old.
Mamma började tvättstrejka när jag var 13 ungefär. Undrar hur många gånger jag tvättat sen dess..

.misshandlats av Sune, mestadels i håret.
(nu: lite kortare och lite brunare)


.kidnappat Sabrina som numera är 20 år.
(filosoferade under stjärnorna på en brygga vid Dalälven)

*Papperskorgen är den enda som förblir osorterad. Det ramlar bara in mer och mer där och just nu är det min favorit shuffle-lista.