We’re all pretty bizarre. Some of us are just better at hiding it, that’s all.

Idag läste jag ett blogginlägg, och jag skrattade så mycket att jag började gråta. Antagligen kommer du inte fatta någonting av vad blogginlägget har med mig att göra, men det skiter jag i.
Det kanske jag berättar en annan gång ;)

Du kan läsa inlägget här.

Nu har jag inte skrivit på väldigt länge, så nu när jag ändå sitter vid datorn ska jag passa på att citera mig själv. Egocentrisk? Nja det kan jag väl inte påstå, men jag tror att jag hade något av en ljus stund just då... Texten är från ett mail jag skrev idag:

"Det är lite svårt att säga allt man tycker och tänker.
Du har väl antagligen märkt att det är lättare att läsa upp jobbiga saker från sin dagbok än att spontant plocka de där grejerna från själen och berätta dem rakt ut. Allt kan kännas lättare och enklare om man går efter ett manus. Ett skrivet manus. Ett där man kan läsa vad man ska säga, vad man ska tycka, vad man ska göra, vad man ska inse, och framför allt: ett där man kan läsa och få reda på vad som händer efter att man gjort allt det där... Men vad finns det för vits då med att leva? Egentligen alltså... Om du redan vet allt skulle ju inget längre vara lika roligt. Vad skulle då finnas kvar att upptäcka?
Aaah vad djupt det känns som att det här blev, men du fattar kanske poängen. Försök att vara positiv till att inte hålla dig till manuset hela tiden. Det ger så mycket mer i längden.
Som vanligt har Osho Zen rätt angående i princip allt, och här är ett av mina favorit citat från den kortleken;

"Osäkerhet är det enda sättet att växa, att stå ansikte mot ansikte
med faran, är det enda sättet att växa, att anta det okändas utmaning
är det enda sättet att växa."

Om man tänker efter... Hur farligt kan det egentligen vara att låta sig själv växa?"


I övrigt är jag super glad. Jag har ingen aning om varför, men det måste man ju inte alltid veta. Eller?

Idag är dagen... Jag ska berätta en sann historia inför min klass, och jag vet inte hur en av dem kommer reagera på det. Men jag har inte mycket annat att välja på, så det måste bli såhär.
Andas Sanne, andas!!

Just nu håller jag på att strukturera upp mitt liv så att det ska bli lite enklare att leva. Jag har gjort ett schema över vad jag ska göra och när från att jag vaknar på morgonen, tills att jag går och lägger mig på kvällen. Det kan nog bli riktigt bra. Sitter och pysslar i excel, och det ser ut att bli ett färglatt schema.

Har även strukturerat om mitt rum. Jag bytte ut mitt skrivbord mot en fåtölj. Det var mest för att jag inte vill ha skrivbordet på mitt rum, eftersom det känns som att man aldrig kan sluta tänka på skolan när man ser det. Jag tror att man måste kunna koppla bort det där, annars blir man galen tillslut. Har även gjort ljuslyktor av några grogglas. Riktigt snyggt faktiskt! Kanske lägger upp en bild eller två lite senare...

Sitter och pluggar Fysik B så det sjunger om det. Men det går faktiskt bra, något jag absout inte trodde det skulle göra när jag började. Vi har prov på måndag och jag har inte pluggat så mycket innan. 'Skyll dig själv!' skulle min sexåriga kusin säga om hon såg mig nu. Ååh så rätt hon har! Det där med att plugga i tid är jag inte så bra på. Men nu har jag en hel lördag tillsammans med min vän Nexus Fysik B, så det ska nog vara helt lugnt. 

Uppgift 179:
Nina diskar. Vattnet strömmar ut ur kranen med hastigheten 3,2 m/s ner på en tallrik 42 cm längre ned. Vilken hastighet kommer vattnet att ha när det träffar tallriken?

Någon mer som kan räkna ut det? Jag kanske fixar ett facit i ett senare inlägg... Lycka till!