Jag hade aldrig ätit det på riktigt innan, skalat den själv och allt det där. Men efter en middag hos mormor och morfar har jag lyckats skala, äta och känt hur det smakar. Annars har jag bara ätit det i färdiga sallader från tågstationen eller från nån konservburk när jag gjort skaldjursgryta. Vissa delar var godare än andra om jag säger så.
Överlägset bäst: klor och ben.

Mormor hade bjudit dit mamma, mig och två av hennes väninnor. Innan vi sätter oss vid bordet säger morfar att han och mormor kan sitta vid varsin gavel av bordet.
- Ja det är nog lika bra. Ni kan väl inte hålla er ifrån varandra, ni kommer bara hångla, konstaterar en av väninnorna.
Inget konstigt med det förutom att jag aldrig hört någon över 75 säga ordet hångla. Inte heller har jag sett äldre människor fnissa som tonåringar. Inte som den här gången i alla fall..
Det var fint.

Kul grej:
Mormor åt sin första banan med skalet på.
"Jag visste väl inte hur man skulle äta en sån.. Tyckte väl att det smakade lite konstigt. Men det var ju tydligen den exotiska smak som folk pratat om så vad skulle jag tro? Det var ju uppenbarligen så bananer smakade."