På lördagen åkte jag till honom vid ett och imponerande nog var han vaken. Vi skulle gå till en musikaffär för att inhandla en sorts diktafon av märket Zoom.

Det var ungefär en kilometer dit, det tyckte pappa var lite för långt. Han hade nog hellre tagit en taxi, men (ännu en gång imponerades jag) vi gick hela vägen dit.

När vi väl kom fram köpte vi diktafonen och eftersom vi var i en musikaffär gick pappa runt och kollade in gitarrer och stärkare. När det inte fanns mer att se gick vi den stackars kilometern tillbaka till Engelen och Gamla Stan för att sedan fortsätta in på Taco Bar där vi käkade frukost.

– Ska vi inte kolla om den fungerar?

– Jo det kanske vi ska, säger jag och tar fram kartongen och öppnar den.

– Kolla här är ju sådana här sladdar och vad är det här?, pappa håller upp någon liten pryl och kollar på den.

Jag tittar ner i lådan och inser att själva diktafonen inte ligger där, kablarna är det enda som finns.

Pappa ringer upp butiken och talar om hur det ligger till. Han som sålt den tomma kartongen bad om ursäkt och sa att de hade öppet till tre. Då tog vi en taxi tillbaka.

Senare på Engelen skulle jag testa den. Jag öppnade den numera fulla kartongen och plockade ut allt. Bland instruktionerna låg en lapp.

"Servicesedel

Felbeskrivning: Minneskortsluckan är trasig!

Utförd service: Byte minneslucka"

Allting i förpackningen var inplastat så allting var helt nytt. Killen i kassan, eller någon annan som jobbar där måste ha stoppat ner servicesedeln i fel förpackning.

Det är tur att de har koll!