När jag var tolv skrev jag ner initialerna på mig, min kompis och dom två killarna som vi gillade då, blandade allt så att det blev smidigt att skriva, bytte ut i mot 1 osv, och fick världens bästa lösenord.
Typ.
I alla fall om man jämför med det jag hade innan... (elijahwood)

Det skulle va intressant att veta vad folk har för lösen till olika saker. Vilka av alla man känner har sjukt genomtänkta lösenord och vilka har något så enkelt som sitt eget namn? Eller husdjurets namn?
En kille som heter Dave Kleiman har listat dom 500 sämsta lösenorden i hans bok Perfect Password: Selection, Protection, Authentication.

Några fina:
(klicka på bilden för att se fler)
zzzzzz
computer
password
cumshot
qwerty
bigdog
123456
bond007
melissa
b00bs

Tänk om det HÄR skulle fungera på riktigt..

Jag hittade rätt kul reklam för Samsung galaxy S. Det är utformat som en miniserie och handlar om två killar som jobbar på tidningen Dictum. Men dom jobbar inte där som journalister utan som fact checkers. Deras uppgift är alltså att bekräfta att all fakta i artiklarna stämmer och här är första avsnittet. Paranormal Factivity.



Avsnitten är ungefär sex minuter och det finns åtta stycken. Bra tidsfördriv om man har nån timme över. Hela serien finns HÄR.

Killen som bor hos oss får syn på mina två salami-brie-och-pesto-mackor i köket.

- Fan vad du äter mycket till frukost.
- Ja?
- Jag äter nästan aldrig.

Han förklarar hur hans vanligaste meny ser ut.
Frukost: en kopp kaffe
Lunch: pizza eller liknande
Kvällsmat: en burk Ben & Jerry's

- Alltså det låter ju inte jättebra..
- Jo! Det här äter jag varje dag och ändå går jag ner i vikt!

Vaknar klockan 11, om en timme ska jag käka lunch med Emma. Efter det ska vi till Pärlan som är ett second hand ställe i Gustafs. Klär på mig, plockar ihop allt jag ska ha med och skickar ett sms vid halv tolv.
"Tja. Var ses vi?"
Kommer på att vi behöver en bil, skickar ett till sms.
Inget svar.
Skyndar mig iväg mot bussen som jag håller på att missa. Funderar varför hon inte svarat, det är ju inte ens långt kvar tills vi ska ses. Ringer.
Inget svar.
Precis när jag kommit ut på vägen bortanför allén stannar jag upp, något känns fel. Börjar minnas konversationen vi hade på msn igår.

Emma sa:
pärlan har öppet
onsdag lördag
Sanne sa:
jag jobbar på lördag, men onsdag på dagen?
Emma sa:
okej, öppet mellan 13- 18
Sanne sa:
lunch 12 och sen dra dit?
Emma sa:
deal!

Skickar ett till sms.
"Det är tisdag idag."

Farmor och farfar ska sälja fjällstugan. Därför bestämde jag och Daniel (min kusin) att vi borde åka upp en sista gång innan den är såld. Resan börjar NU.

 

Jag hade aldrig ätit det på riktigt innan, skalat den själv och allt det där. Men efter en middag hos mormor och morfar har jag lyckats skala, äta och känt hur det smakar. Annars har jag bara ätit det i färdiga sallader från tågstationen eller från nån konservburk när jag gjort skaldjursgryta. Vissa delar var godare än andra om jag säger så.
Överlägset bäst: klor och ben.

Mormor hade bjudit dit mamma, mig och två av hennes väninnor. Innan vi sätter oss vid bordet säger morfar att han och mormor kan sitta vid varsin gavel av bordet.
- Ja det är nog lika bra. Ni kan väl inte hålla er ifrån varandra, ni kommer bara hångla, konstaterar en av väninnorna.
Inget konstigt med det förutom att jag aldrig hört någon över 75 säga ordet hångla. Inte heller har jag sett äldre människor fnissa som tonåringar. Inte som den här gången i alla fall..
Det var fint.

Kul grej:
Mormor åt sin första banan med skalet på.
"Jag visste väl inte hur man skulle äta en sån.. Tyckte väl att det smakade lite konstigt. Men det var ju tydligen den exotiska smak som folk pratat om så vad skulle jag tro? Det var ju uppenbarligen så bananer smakade."

Some pets beg better than others - Chuck Ingwersen, 2009

Hittade en rätt kul grej i min inkorg. Hundar och katter är ju väldigt olika och här beskrivs bådas sätt att se på livet som husdjur. Om du inte orkar läsa finns det att lyssna på här (från Rix morgonzoo) eller utan skratt här (som en film).

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Hittade gamla msn-konversationer när jag kollade runt på servern. Brukade tydligen spara dom på min gamla dator.. Älskar att man skrev dejj istället för dej eller dig!
Några av loggarna var riktigt gamla. Väldigt många minnen kom tillbaka och det var ju rätt kul att se hur man resonerade i olika frågor.
Här är en favorit.

En gång skulle jag och Sabrina vara coola starta ett nytt gäng eftersom vårt gamla splittrades på grund av svartsjuka och annat.
Våra kriterier för det nya gänget var:
- Det måste vara minst fyra personer men helst fem. Annars kan det bli tråkigt.
- Två av dom borde vara killar, det blir så mycket bråk om det bara är tjejer. Det måste vara två killar för att en kille säkert skulle tycka det blev tråkigt tillslut om resten var tjejer.
- Killarna ska vara shyssta, helst snygga också.

En natt byter mannen om och går ut för att fixa en trasig slang vid poolen. Han sover. Frun kommer ut och frågar vad han gör samtidigt som hon lägger en hand på hans axel. Hon är väldigt van vid att hennes man går i sömnen, det har han gjort sedan de träffades. Mannen blir ursinnig när han känner handen på axeln och hugger henne med kniven han håller i. Inte bara en utan 44 gånger. Efter det dränker han henne i poolen.
En granne som sett alltihop ringer polisen.

Såg ett program idag om folk som går i sömnen. Tydligen så behöver inte det man gör i drömmen hänga ihop med vad man gör när man är uppe och går. Men ibland blir det fel sa dom.
Vanligtvis har man en spärr som gör att man inte lever ut sina drömar när man är i REM-stadiet, alltså att man till exempel inte pissar på riktigt när man drömmer att man gör det.

Programmet handlade om hur man försöker lösa fall där folk som begått brott hävdar att de gått i sömnen. I det fallet jag såg, där en man mördade sin fru, gjorde de en massa sömntester på mannen och de konstaterade att han passade i den kategorin som ibland saknade spärren i REM-stadiet.
Sjukt läskigt ju!
Nu fick man aldrig veta om han åkte dit för det eller om han fick gå fri, men ändå. Tänk att kunna mörda en person och kunna skylla på att man gick i sömnen..






"Så du gick i sömnen? Men stackare! Det är lugnt, det är inte ditt fel. Måste kännas jobbigt att ha mördat sin fru sådär. Ni som varit gifta så länge.. Vill du prata om det?"

Såg en film om Joan Jett (hört I love rock n' roll?) och hennes band The Runaways nyss. Den var rätt bra faktiskt, en sjua skulle jag nog kunna säga. Här är trailern.



En del låtar som var med hade jag hört förut men det var några jag aldrig hört som var riktigt bra. Inte bara Runaways-låtar, utan även resten av soundtracket. En grej jag blev lite förvånad över är hur likt de fått till rollbesättningen...










The Runaways, 1976




















"The Runaways", 2010

Långt borta hörs min telefon. Jag förstår inte om det är väckarklockan eller om det är någon som ringer. Är det en dröm?
Efter ett tag vaknar jag och ser displayen som lyser upp en bit av sängen. En välbekant bild visas, det ringer. Jag funderar ett tag. Svarar.

HEJ. Vad gör du?
Eeh, sover..
Okej, nice!
Mm.. Är ni på väg hem från krogen eller?
Aa vi är på väg till Burger King nu.

Typ tio minuter senare in i samtalet, efter ett antal JAG SAKNAR DIG och lite allsång, har de tillslut kommit in på Burger King och det låter väldigt mycket.

Du, hur länge blir du vaken?
Alltså jag ligger och sover, antagligen inte så länge..
Va?! Men ååh jag som vill prata med dig ju. Här låter det för mycket.
Jo.. Men..
Fint! Då ringer jag dig om en halvtimme.

Det var på tv:n till höger jag och Emma plöjde första säsongen av 24, mitt i sommaren med neddragna rullgardiner. Jag beställde massor av skivor och filmer från Ginza, hade idolbilder på väggarna.
Det var den sängen som alltid knakade när man gick upp för stegen, dit katterna kämpade sig upp när de ville mysa. Sängen som var sjukt svår att bädda eftersom man slog huvudet i taket, den som senare byttes ut mot en likadan fast bredare.
Det var på den stereon jag spelade 4 non blondes och Lambretta, levde mig in i texterna och var olyckligt kär i en kille som var mycket längre än mig. Jag fantiserade om hur vårat liv tillsammans skulle vara och skrev ner alla mina tankar i ett blått block.
Det var de växterna som jag alltid glömde att vattna, som dog och byttes ut X antal gånger innan jag tillslut gav upp. Jag hade stora planer för framtiden och hade just börjat sjuan på Jax. Tyckte att livet liksom började på riktigt.
Det är samma rum som nu, ungefär samma personer som hänger där, men allting är så sjukt annorlunda.

Torsdag = pannkakor. Jag och mamma åkte till stan för att möta upp Sanna och käka lunch i Explorer. På vägen dit åkte vi förbi en skolklass med barn och lärare vid en busshållplats. Alla barnen vinkade åt bilarna när de åkte förbi men ingen verkade bry sig speciellt mycket om dom där åttaåringarna. Mamma blev den som bröt mönstret och tutade två korta signaler.
ALLA barnen jublade. I alla fall majoriteten av dom.
Tänk att så lite kan skapa så mycket leenden..

Upptäckte just att jag gått runt utan deo hela dagen. Hur tänkte jag då?

Tre gånger har jag vaknat i natt och trott att jag vaknat i Lundby. TRE gånger! Men varje gång jag öppnade ögonen insåg jag att jag varit i Gruckel hela tiden.
Besvikelsen är obeskrivlig, just nu vill jag inte vakna här.

Något som är kul däremot är att jag hittade min och lillebrors gamla musiksida som vi använde typ 2004-2006. Det var där vi la upp våra otroligt bra låtar som egentligen inte alls var så fantastiska. På sin höjd var de kanske bitvis fantastiska.
Låtarna som finns där nu är från 2006. Det är ett beat och ett smakprov av en låt, båda av modell sämre. Det var inte många av våra låtar som jag faktiskt gillade och var stolt över, men några fanns det i alla fall (även om de här inte tillhör den bättre kategorin..).

Lyssna (och få ett gott skratt) här.