Inte en förvarning, inte ett samtal, inte ett ord... No nothing!
Ska man börja vänja sig vid det här, eller ska man ta tag i saken? Jag fattar inte. Hur kan det bara få bli såhär? Det har gått hur bra som helst, hur länge som helst. Men nu... Nu tror jag att slutet är nära. Det känns förjävligt, men det kanske blir bättre av det. Vem vet?